BOKBLOGG

Graffitiduons första verk i Sverige

17 Dec 2018

För en del personer är graffiti en destruktiv uttrycksform – för andra ett sätt att uttrycka konst. I likhet med hur en målare kan skapa ett konstverk så kan graffitikonstnärer göra det. En del lever till och med på sin konst vilket är fallet med OSGEMEOS. Två bröder från Brasilien som gjorde sitt första konstverk i Sverige på Södermalm år 2017.

Dessa två målare påbörjade sin karriär 1987 och blev efter ett par år allt mer kända. De har nu gjort målningar på flera ställen i världen. Bland annat har de konstverk i New York, Berlin och Mumbai. Sedan 2017 verkar de även som målare på Södermalm i Stockholm.

Även om de främst är kända för graffitti så är de målare, skulptörer, tecknare och jobbar med konstinstallationer. De har därmed valt att uttrycka sin konst på flera olika sätt.

När de var på Södermalm handlade det om att måla en hel husvägg på ett hus med fem våningar. Utöver de två figurer som majestätiskt ses i helfigur har målarna valt att interagera sin målning med huset. Detta genom att taket på målningen (ovanför figurerna) även smälter samman med husets riktiga tak. Skorstenen på huset blir därmed även en skorsten på målningen.

Om OSGEMOS

OSGEMEOS eller Os Gemeos är det pseudonym som bröderna använder. Det betyder ”tvillingarna” på spanska och visar även att det är tvillingbröder. De föddes 1974 och är idag en av de mest kända graffitikonstnärerna i världen. Deras stil brukar klassas som improviserande, burleskt och framförallt mycket skickligt utfört. Målarna har genomfört turnéer över hela världen och ofta handlar det om muralmålningar. En av de mer kända målningarna är den som finns på fasaden till Museo Afro Brasil som ligger i New York. 

En målare som ibland samarbetar med tvillingbröderna är Vitché. Bland annat har han då varit med och skapat fantasymotiv.

Inspirationen till OSGEMEOS hittas bland annat hos hiphopen samt en tag-stil som kallas för Pichaco. En stil som innebär mycket kantiga bokstäver.

I Sverige utfördes deras första målning under sommaren 2017. Många som har intresse för graffitti åkte till Södermalm för att se hur målarna sakta men säkert lät konstverket växa fram. Adressen är Fiskargatan 9 för de som vill söka upp och se konstverket på plats.

När det utfördes var även media på plats och gjorde reportage. Med tanke på tvillingarnas storhet skapades mycket stor medial uppmärksamhet.

Böcker om finansvärlden

1 Dec 2018

Börsen och aktiemarknaden har det skrivits enorma mängder böcker om, både romaner, faktaböcker och ”faktaromaner”. Det är för många ett fascinerande ämne, framför allt de många skildringar som finns av Wall Street i New York eller Londons mytomspunna finanskvarter City. De flesta av oss har en väldigt luddig uppfattning om vad som egentligen pågår på börsgolven om dagarna, eller hur dessa finansvalpars liv ter sig. De flesta förstår också väldigt lite av hur aktiemarknaden och den globala ekonomin fungerar egentligen, men så länge lönen kommer in och man har råd att konsumera så är de flesta nöjda.

Vi tar här upp två böcker som på lite olika sätt beskriver finansvärlden ur olika vinklar. Att hitta solskenshistorier i denna genre är notoriskt svårt, så det är inga glädjepiller vi talar om här. För den som däremot gillar att förfasa sig är dessa två titlar utmärkt läsning för det stundande vintermörkret.

Total urspårning i Private Banking-världen

Den första boken är en ren roman, och efter att ha läst den är man extremt lättad över detta faktum. American Psycho (1991) av Bret Easton Ellis beskriver den amerikanske finansvalpen Patrick Batemans liv på Wall Street under 80-talet. Bateman jobbar på en investmentbank, där han enkelt uttryckt tar hand om människors pengar och förvaltar dem, ungefär som svenska bankers Private Banking-system där man förvaltar rika kunders fondinnehav. På fritiden växlar han mellan att snorta kokain på nattklubbar med sina vänner, recensera aktuell popmusik vänd direkt till läsaren, och att styckmörda människor i sin lägenhet på Manhattan. Patrick Bateman är en romanperson helt renons på känslor och drivs enbart av sin egenkärlek och fåfänga. Han är en nidbild av den giriga och samvetslösa börsvärlden och väcker ingen större sympati hos läsaren. Samtidigt är hans framfart fascinerande att följa, även om känsliga läsare säkert finner delar av boken alltför motbjudande.

Intressant nog har författaren Bret Easton Ellis på senare år i intervjuer börjat antyda att American Psycho var en reaktion på den egna känslan av alienation och främlingskap som han kände som ung man i New York på 80-talet, och mycket av det mörker som beskrivs i boken härstammar från honom själv. Det är alltså egentligen inte en moraliserande bok utan kanske snarare en reaktion på något som författaren kände igen i sig själv och i många av sina generationskamrater.

Ett parti bluffpoker med de stora grabbarna

En bok som föregick American Psycho, och som utspelar sig i samma värld, är Liar's poker (1989) av Michel Lewis. Denna bok är ingen roman, även om den innehåller inslag av fiktion. Den beskriver författarens egen bana som aktiemäklare under 80-talet, från att han via privata kontakter lyckas få anställning på den legendariska firman Salomon Brothers via deras internutbildning till att han plötsligt, utan någon egentlig kunskap, har hand om konton värda miljontals dollar. Lewis beskriver den avsmak han kände när han studerade sina studiekamraters totala likgiltighet och förakt för alla som inte vill tjäna snabba pengar och lura kunder, och hans egen del av boken slutar med att han hoppar av boken och blir finansjournalist.

Liar's poker berättar också historien om Solomon Brothers, som var det företag som först började handla med bostadsobligationer, och tjänade miljontals dollar innan resten av marknaden hunnit med. Han beskriver den typiske aktiemäklaren som outbildad, ganska ointelligent men med två viktiga egenskaper: hänsynslöshet och en brinnande längtan efter att bli rik. Alla som någon gång fått känslan av att det moderna kapitalistiska systemet är ett korthus vars stabilitet hänger på fullständigt oansvariga individers nycker får i denna bok vatten på sin kvarn.

Lewis har bland annat även skrivit boken The Big Short, som blev film häromåret.

På https://www.privatebankings.se kan du läsa mer om hur private banking fungerar i praktiken.

Vad läser man för ett barn på ett skyddat boende?

26 Oct 2018

Vad läser man för ett barn på ett skyddat boende?

Det bor fler barn än vuxna på skyddade boenden och kvinnojourer i Sverige. Ett faktum som är både häpnadsväckande och hemskt på samma gång. Våld i hemmet är så otroligt vanligt att hur illa man än tror att det är ställt är det antagligen värre. Ett genomsnittligt år förekommer 30 000 fall av misshandel mot kvinnor, och det är bara de fall som anmäls.

Många av dessa kvinnor flyr hemmet och tar barnen med sig. Enligt lag har de rätt till ett skyddat boende, ofta på en annan ort än där de tidigare bott. Medan kvinnorna får hjälp att rekonstruera sina liv, bearbeta sina upplevelser och staka ut en ny framtid lämnas barnen inte sällan ensamma med sina upplevelser. Var tionde barn i Sverige har bevittnat våld riktat mot ena föräldern av den andra. Hur ska man hjälpa dessa barn att bearbeta sina upplevelser? Litteratur kan vara ett sätt.

Att hjälpa barn att klara av situationen

Skyddade boenden är i regel väl förberedda på att ta hand om barn. Personalen är utbildad i hur man bemöter barn som varit med om traumatiska upplevelser och man anordnar utflykter och aktiviteter för barnen. Men det går ändå inte att komma ifrån att det är en konstgjord tillvaro, och att syftet med det skyddade boendet inte främst är att tillgodose barnets behov och rättsskydd.

Ett sätt att tillsammans med barnet bearbeta det som hänt kan vara att läsa böcker tillsammans. Jag vill tipsa om två böcker som på lite olika bevis belyser hur det kan vara att som barn bryta upp från sitt hem och möta och tvingas bli beroende av främmande människor. Den första är skriven för barn och den andra är riktad till föräldrar och människor som jobbar med barn i skyddade boenden.

Godnatt Mister Tom

Den första boken är klassikern Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian. Den handlar om Londonpojken Willie som under andra världskriget blir evakuerad till en liten by på landet. Där får han bo hos änklingen Tom Oakley, som till en början verkar ganska vresig och sur. Men med tiden växer ett ömsesidigt förtroende och vänskap upp mellan Willie och Tom, samtidigt som Willie gradvis vänjer sig vid en tillvaro med vänner, kärlek och omsorg, en tillvaro som var helt främmande för honom i London där han bott med sin sjuka mamma.

Godnatt Mister Tom är en bok som kan väcka tankar hos både barn och vuxna och som i grunden egentligen handlar om hur det är att möta trygghet och kärlek för första gången. Det är en bok som kan skänka tröst åt någon som är på flykt och drömmer om en plats där man kan känna sig trygg och leva sitt liv i fred.

Det gäller barnen

Den andra boken heter Det gäller barnen och är skriven av psykologen Peter Rözre på uppdrag av förlaget Unizon. Den är skriven för att läsas av alla som intresserar sig för dessa barns situation men kanske främst för de som jobbar direkt med barnen Den tar upp den svåra frågeställningen hur man tar vara på barnens behov och rättigheter i en miljö där de bara hamnat utan att någon egentligen ville det. Ur ett rättsligt perspektiv är mycket osäkert kring de barn som hamnar i skyddade boenden. Det är en miljö som inte på något vis lämpar sig för barn och deras liv blir fullständigt förändrade i ett slag. Mycket intressant läsning för alla som på något sätt är intresserade av barnpsykologi.

Hur säker är er telefonväxel?

26 Oct 2018

Det går inte att undvika att känna av historiens vingslag då man närmar sig ett val. Särskilt nu då man börjat kunna se att Sverige på många sätt delats upp i två olika läger och där endast en sakfråga diskuteras: invandring och kostnaden för denna.

Det är väldigt märkligt att ett parti som har så djupa rötter i den rena nazismen kan få uppemot 20% av rösterna; att var femte person du möter kan tänka sig att lägga en röst på ren ondska är obegripligt. Lika obegripligt är att man kan rösta på ett parti som inte har några andra lösningar än just invandring och minskad sådan.

Sjukvårdskostnader - lägre invandring. Bättre vägar - mindre invandring. Utökat tågnät - minskad invandring. Att partiet i fråga saknade 30 miljarder i sin lagda budget spelar uppenbarligen mindre roll. Det löser sig nog.

Totalitära samhällen i litteraturen

Hur skulle Sverige kunna se ut om några år om - gud förbjude - partiet i fråga fick makten? Ja, man kan ponera att övervakning skulle vara en del av vardagen - övervakning av den telefonväxel du använder på företaget, övervakning av all din mailkorrespondens, övervakning av dina sociala medier och övervakning av ditt eget privatliv.

En telefonväxel idag kan man redan nu göra intrång i och det - som en liten parantes - har många företag fått erfara. Genom att byta till en modern telefonväxel så kan man slippa sådana renodlade kapningar - och samtidigt få extremt stor flexibilitet och andra mervärden på köpet. Nog om det dock - även en modern telefonväxel skulle säkerligen kunna övervakas om fel regering väljs.

För: det brukar bli så. Först så börjar man inskränka på massmediers rättigheter och kontrollera vad som sägs och vad som, framförallt, får sägas. Yttrandefriheten - som man säger sig värna så högt - ställs åt sidan. Oppositionen tystas. Därefter är det du och jag som ska kontrolleras och våra avvikande åsikter kommer att bokföras och samlas in. Hejdå till din befordran, adjö till att få lägenheten du står i kö till och så vidare - meritokrati eftersträvas i fascistiska samhällen, men då måste också åsikterna vara rätta.

Röda sidan då - de är ju lika brutala

Whataboutismen är räddningsplankan för många. Istället för att se felen hos det egna partiet så ser man alla andras fel och ställer fram dem i rampljuset. Vänstern är kommunister, Socialdemokraterna är gamla rasbiologer och så vidare. Sant förvisso, men det är skillnad på partier som gjort avbön och som gjort upp med sitt förflutna och med partier som döljer ondskan som en skräphög, sopad under en blågul matta.

Litteraturen är tack och lov färgblind och kan visa upp båda sidors brister och fruktansvärda samhällen. Hur var det att leva i Sovjet? Läs exempelvis En Dag I Ivan Denisovitj Liv. Hur fungerade vardagen i Nazityskland? Varför inte hugga in på Hans Falladas bok Ensam i Berlin. Den senare visar på skräcken om att ständigt riskera att bli angiven av sin omgivning och den visar på hur kamplusten effektivt kan slås ner genom att ställa befolkningen mot varandra. Terror i sin renaste form. Eller varför inte läsa Orwells 1984 som visar på avlyssning, paranoia och förföljelse. Ett filmtips får avsluta: De Andras Liv. En Modern klassiker där avlyssning genom en telefonväxel är en del av vardagen för en östtysk familj.

Läs. Läs på. Läs ännu mera. Sanningen finns i böckerna och det går lätt att dra egna paralleller till modern tid. Vad händer efter den nionde september? Det bestämmer du. Läs på innan du lägger din röst.

Presentationsteknik säljer dina böcker

16 Oct 2018

Vad är det som skapar de stora författarna? Det uppenbara och primära är naturligtvis att kunna skriva en bra historia. Utan att kunna skriva så kan man heller inte få ihop någon intressant bok. Det är dock inte hela sanningen. Faktum är att många författare uttrycker sig ganska klumpigt och direkt felaktigt i skrift; skulle man bryta ned texterna rent grammatiskt så skulle det vara väldigt många röda streck i omlopp.

Därmed inte sagt att det behöver vara så rätt rent grammatiskt heller, alla böcker har sin egen lilla stil och alla kan inte skrivas på en korrekt svenska. Slang är den del av vårt uttryck. Böcker som skrivs med en överdriven tanke på det grammatiska och korrekta tappar ofta en del av sin känsla och själ också; det ska man inte glömma.

Vi skulle dock vilja peka på ytterligare en del i att sälja böcker: den egna marknadsföringen och den presentationsteknik som många använder. Att sälja böcker kräver marknadsföring och här måste man själv vara beredd att göra jobbet. En författare åker på mässor, besöker bibliotek och signerar böcker i bokaffärer. Det är där den stora marknadsföringen sker - och det är där många misslyckas med att sälja in sig själv. Just det. Man säljer snarare in den egna personen än boken.

En bok ska säljas, men troligt är att du kommer att sälja mer i framtiden om du lyckas sälja in dig själv och din egen personlighet. Ett råd är att därför att anmäla sig till en utbildning i presentationsteknik.

Rätt presentationsteknik i rätt sammanhang

Att sälja in sig själv är väsentligt i alla möjliga sammanhang. Det kräver ofta en utbildning i hur man gör. Presentationsteknik handlar om att förstå att ett tal eller en presentation av någonting - exempelvis en nyskriven bok - är en helhet bestående av flera olika delar. Tonläge, röststyrka, gester, kroppsspråk, rytmik, ögonens fokus och så vidare. Det är samma sak som att skriva en bok - tänker man inte på detaljerna så kommer det färdiga resultatet att bli sämre.

Att presentera någonting på ett tilltalande sätt är att se till de små detaljerna. Ta en ljudbok exempelvis. Vilken skulle du lyssna på? En monoton röst som läste en bok rakt upp ned, sida till sida och där ingen inlevelse finns eller en bok där läsaren använder pauseringar, stannar upp - låter orden sjunka in - och skapar spänning? Det är klart att den senare är att föredra.

På samma sätt kan du som författare arbeta med att sälja in dig själv, din historia och din bok. Tror du att Björn Ranelid eller Camilla Läckberg sålt så bra med mer blygsamma personligheter? Knappast. De vet hur de ska presentera sig själva och dra nytta av hur folk uppfattar dem.

För den som vill lära sig mer om presentationsteknik kan vi rekommendera denna sida: http://www.presentationsteknik.net.

Hur hanterar man det plötsliga dödsfallet?

20 Sep 2018

Döden är ett ständigt återkommande ämne i litteraturen. Det spelar ingen roll om det handlar om en bok som speglar någon äldre kommissaries jakt på en mördare, om man får följa mördarens perspektiv eller om det handlar om någon typ av fruktansvärd olycka som kräver människoliv. Döden är ofta lika verkligt som livet - i både vardagen och i litteraturen. Det som vi ska titta vidare på här handlar om vad som händer efter döden. Detta sett ur ett mer praktiskt än ur ett teologiskt perspektiv.

Om man följer amerikanska tv-serier av såpopera-karaktär så vet man att det - nästan givet - förr eller senare kommer att hända en huvudkaraktär någonting och att det nästan alltid sker en tvist som omkullkastar allting för de övriga.

Exempel: den gamle patriarken dör och familjen sörjer bortgången. samtidigt så vill man lägga rabarber på arvet - det stora familjeföretaget och alla tillgångar som finns. Alla vill ha sitt och man hoppas på att det skrivna testamentet ska innehålla det egna namnet. Då detta väl sedan blir uppläst så hör man hur dörren slås upp och in kliver en ung kvinna - blond, yppig och välklädd i den senaste stassen. Ungefär samtidigt som detta sker så tillkännages också att arvet - oavkortat! - ska tilldelas denna kvinna. Mannens älskarinna: den ljuvliga Miss Moneysteel. Kameran vandrar över församlingen, hakor slår i golvet, någon svimmar och tänder gnisslas samtidigt som nävar slås mot handflator. Enter - eftertexter.

Så kan det se ut i såpoperans ljuvliga värld. Men i litteraturen? Inte fullt lika dramatiskt. Av den enkla anledningen att litteratur speglar verklighet på ett trovärdigare sätt och att i synnerhet svensk litteratur - i och med detta - inte innehåller lika många överraskningsmoment.

Vår arvsrätt ger inte det utrymmet. En arvsrätt som skulle förhindra det scenario vi lät utspelas ovan. där hade det skrivna testamentet förvisso haft betydelse (något vi ska återkomma till) men där vår arvslag ändå hade sagt att den äkta makan och bröstarvingar skulle fått sin del av arvet. Ett testamente kan aldrig radera vår arvsrätt då det kommer till barn - bröstarvingarnas - rätt att ärva.

Verkligheten överträffar dikten

Det finns en litterär koppling. Den mest infekterade striden i offentlighetens rum gällande vår arvstvist gällde nämligen arvet efter en av våra mer upphaussade författare - Stieg Larsson. Efter hans hastiga bortfall så började de böcker han skrivit plötsligt att sälja extremt bra. Millennium-trilogin med den oefterhärmliga Lisbeth Sahlander slog igenom över hela världen, succén var ett faktum, filmer planerades - och spelades in - och man anställde spökskrivare för ytterligare uppföljare (David Lagercrantz).

Kort sagt: det fanns en svensk kassako vars spenar spottade ur sig intäkter. Frågan är bara till vilkens ficka? Två parter och intressenter fanns:

• Stiegs sambo Eva Gabrielsson: Eva och Stieg levde ihop i över trettio år och hade väl egentligen allt utom barn ihop. Det handlade om ett kärleksfullt förhållande där kampen mot antirasism genomsyrade allting. Allts om Stieg skrev blev också korrekturläst av Eva; något som innebar ett kompanjonskap.
• Stiegs Bror och Far: Stieg hade (har) sin far och sin bror kvar i livet. Dessa tre hade en sporadisk kontakt och det handlade mer om att umgås via telefon än en relation där man träffades regelbundet. Något som förklaras av att fadern och brodern levde i Umeå och att Stieg var verksam i Stockholm. Logistiken var såklart en fiende till ett tätt umgänge.

Arvsrätt - orättvis mot sambos

Öppet mål, eller hur? Det är klart att Eva skulle ärva Stieg - 30 år som sambo skojar man inte bort. Det gör man - enligt vår svenska arvsrätt. Eva hade inte rätt till mer än det som man köpt gemensamt under den tiden. Arvet skulle istället gå till brodern och fadern. Så orättvist kan det vara då det kommer till arvsrätt kontra samboförhållanden.

Hade Stieg och Eva gift sig så hade hon - enligt arvsrätt och arvsordning - varit den som ärvde först och mest. Som sambo har man inte samma rättigheter. Det som hade kunnat förändra detta hade varit om paret upprättat ett testamente. Ett sådant kan ställa sig över vår arvsrätt.

Det är en viktig sak som du som läsare kan bära med dig - vill ni inte gifta er så är ett testamente något som kan underlätta i händelse av ett dödsfall.

Litteratur om att bygga hus

27 Aug 2018

Böcker som handlar om att bygga hus finns det extremt många av. Detta i form av rena faktaböcker där du som läsare får matnyttiga tips kring hur byggnationer ska göras, vilka byggregler som gäller samt om byggtekniker i stort. Matnyttiga för all del, men inte särskilt upphetsande att läsa kanske.

Ur en skönlitterärt perspektiv finns det färre böcker om att bygga hus. Även om en av de stora svenskarna - Vilhelm Moberg - återgav fenomenet i sin romansvit Utvandrarna genom boken Nybyggarna så är det relativt tunnsått på hyllorna i biblioteket. Något som är konstigt sett till att ämnet är väldigt tacksamt att använda som ram i en roman. Det finns hur mycket som helst som kan gå fel. .

Att bygga hus handlar om en stress där en familj kan komma att pressas till det yttersta, där precis allt kan jävlas, där en oärlig byggfirma kallas in, där grannarna lägger sig och så vidare. En historia som kan skrivas på både ett komiskt eller på ett mer allvarlig sätt. Märkligt. .

Vi bjuder på det uppslaget till alla med författardrömmar: skriv en bok om att bygga hus, gärna i Stockholm i någon av de mer besuttna delarna - Täby, Lidingö eller Danderyd och väv in ett litet klassperspektiv i samma veva. Hörde vi en viskning om Augustpriset? .

Böcker om hemvändare mer vanliga

Vi ska inte säga att tanken inte funnits där. Skillnaden är att många författare ofta utelämnar partiet om att bygga hus och istället fokuserar på att beskriva vad som händer då en person kommer till en ny plats eller en ny stad. Faktum är att en av de bästa exemplen på där en film anses som bättre än den ursprungliga boken är given att nämna. .

Boken Straw Dogs skrevs av författaren Stevie Simkin och beskrev hur en kvinna - efter några år i en större stad - bestämmer sig för att flytta hem till den lilla staden hon kommer ifrån. Med sig har hon - utöver ett bagage fullt av studievana, utbildningar och ett kulturellt kapital - även sin fästman: en yngre professor inom matematik som även han har sina främsta sidor bakom pannbenet. Det som sker är att de båda flyttar in i ett hus som måste renoveras och där byggföretaget utgörs av lokala förmågor som har en tidigare relation till kvinnan - de har gått i samma skola och hon har till och med ett sexuellt förflutet med en av dessa; den klara ledare - fotbollslagets och skolans gamla stjärna. Ni hör ju. .

Kvinnan börjar dels falla in i de gamla vanor och rutiner som hemstaden bjuder - och som hon ville komma bort ifrån - och hennes fästman vill å sin sida dels försöka smälta in, men dels också påvisa att de åsikter och ståndpunkter som finns hos många invånare är felaktiga, inskränkta och, i brist på bättre ord: rent idiotiska. .

Det finns en klart våldsam tendens - underliggande och hotfull till en början, mer och mer påtagligt allteftersom. De lokala busarna visar ingen förståelse, mobbingen mot den nya fästmannen är både systematisk och läskig. Han å sin sida vill visa sig från sin manliga sida och vägrar att, så att säga, ta någon skit. .

Filmen överträffar (för en gångs skull) boken

Vi stannar där och ser till hur boken i fråga flög över radarn och inte rönte något större intresse vid utgivningen. Det gjorde däremot filmen som regisserades av Sam Peckinpah och där en ung Dustin Hoffman hade huvudrollen. En film som för några år sedan kom i en ny version där bland annat Alexander Skarsgård spelade ut sitt register som obehaglig mobbare. För en gångs skull dock - se hellre filmen framför att läsa boken.

Har ni några fler exempel på litteratur om att bygga hus, flytta tillbaka eller på något annat sätt bryta upp från en stad, land eller kultur för att söka nya utmaningar någon annanstans? Kom gärna med tips!

Bilen, körkortet och vägarna

18 Jul 2018

Hur många böcker utspelar sig längs vägarna egentligen? Ett tacksamt sätt att få med både förväntan, förtvivlan och hopp hos karaktärerna; en resa tar vid och mellan punkt A och punkt B så kan författaren lägga in oväntade moment som överraskar läsaren. Den stora - men ack så fattiga och trista - romanen På Drift av Jack Kerouac är väl den första boken man tänker på som skildrar livet längs med- och på vägarna i USA. En annan bort som föregås av resandets tema är Vredens Druvor av John Steinbeck där man får följa en familj som reser av helt andra skäl än för sitt höga nöjes skull - de reser för att kunna försörja sig.

Svenska romaner finns det inte lika gott om. Den gode Lundell gjorde väl ett halvtappert försök att skapa en egen På Drift, men där var det inte vägarna som var i fokus. I hans Jack så hamnade den stora konstnären och dennes fabless för kvinnor, sång och rödvin. Den största skildringen av Sverige genom ett resandeperspektiv skildras inte från kupén i en bil.

Den sker från ryggen på en gås. En gås vid namn Akka och där passageraren är den välkände Nils Holgersson och hans underbara resa genom Sverige. Det kanske är dags för en uppdatering här? Boken är trots allt över 100 år gammalt. Förvisso är det trevligt att läsa om dåtidens Sverige, men visst har det hänt en hel del sedan dess?

Vilken härlig känsla att ta körkortet

Den bok om bilar, vägar och bilkörning som de allra flesta svenskar har läst däremot. Det är den välkända teoriboken. Oj, man fick nästan ångest bara av att skriva det ordet. Vilken vånda det var att ta körkortet. Sitta i timmar på en trafikskola i Stockholm för att plugga teori, och varva med några körlektioner. Ligga i sängen och försöka lära sig alla vägskyltar. Stressen innan halkbanan. Den enorma puls man hade då teoriprovet skrevs.

Uppkörning nummer ett - bom! En tydligt miss, och tillbaka med svansen mellan benen till samma trafikskola för ännu fler lektioner. Andra försöket, rondellen vid Gullmarsplan, hög trafik, en lucka och det största - det enda! - hindret var avklarat. Då jag svängde ut på Nynäsvägen så visste jag att jag hade körkortet i min hand. Det vara bara att ligga i samma fil, titta i backspeglarna med jämna mellanrum och avsluta med en lugn parkering utanför Trafikverket. Vilken känsla då gubben hummande sa att “ det gick ju bra det här “. Körkortet var mitt. Vilken härlig känsla.

Mitt barn kör via samma trafikskola

Det är lätt att bli lite nostalgisk då man tänker tillbaka på så passa stora - rent livsavgörande - ögonblick. Att ta körkort var för mig ett sådant då detta faktiskt kom att öppna en hel del dörrar - inte minst karriärmässigt. Det största ögonblicket var naturligtvis barnens födsel och jag tänkte här försöka sluta någon typ av cirkel.

Mitt äldsta barn håller nämligen på att ta körkort i detta nu och går således igenom samma vånda som jag en gång gjorde. Faktum är att hon kör på exakt samma trafikskola i Stockholm också, denna: http://globenstrafikskola.se/. Borta är de dammiga pärmarna och där har istället datorer ersatt. I övrigt är det mesta sig likt. Den djupa ångesten sitter, så att säga, i väggarna. Men utanför, där blåser vindar av frihet. Varenda lektion tar mitt barn närmare målet. Till sommaren får hon köra mig.

Drömmen om den stora romanen

30 Jun 2018

Många lever med en känsla av att man är skapt för någonting annat än det man håller på med. Att kliva upp, äta frukost, borsta tänderna, ta barnen till förskolan, gå till jobbet, jobba, åka till förskolan, handla, laga mat, lägga barnen, se på netflix och sedan stupa i säng. Det är verkligheten många har att förhålla sig till; en verklighet som öppnar fantasins kanaler och tankar på att göra någonting annat.

Många drömmer om att skriva en bok. En bok som sedan följs av flera böcker och som leder till att man blir en riktig författare. En författare som får njuta livets frukter - fria arbetstider, härliga förskott, skrivarlyor i Provence, solsken i blick och där det dagliga vattnet handlar om en bättre butelj Bordeaux. Så ser drömmen ut och varför inte?

Vi ska väl tillägga att de flesta som kallar sig för författare vänder på varenda krona, får jobba extra och sällan har någon guldkant i tillvaron; endast ett fåtal slår igenom så pass stort att de kan leva det liv vi ovan beskrev. Men, som sagt: vad vore vi utan drömmen? Det första steget mot att förverkliga drömmen om att bli en riktig författare är ganska logiskt. Se till att skriva boken.

Skrivare, förlag och utgivning

Det som utmärker en bra författare - eller en författare överhuvudtaget - är inte en känsla för historier, en grammatisk elegans eller en stringens i sina texter. Det handlar om disciplin. Det man måste förstå är att det är jobb som vilket annat som helst. Du kan inte sitta och vänta på att en blixt av inspiration ska framställas och slå ner rakt i ditt huvud.

På det stora hela så handlar det om en enkel formel: skriv, skriv, skriv och skriv lite till. Du kommer att få skriva om, du kommer att få lägga till och du kommer att få dra bort och - så att säga - döda små älsklingar i din bok.

De flesta författare är asociala då de skriver: man låser in sig under fasta tider - gärna under morgonen - och ser till att isolera sig från omvärlden. Det är något som krävs. Att skriva är en förmån som du får efter en uppoffring av någonting annat. Var beredd på att ställa in luncher, middagar och andra sociala sammankomster. Facebook? Glöm det.

Boken är färdig och nu handlar det bara om att övertyga ett förlag om att ge ut den. En smal sak? Inte alls. De flesta böcker som skickas in blir inte utgivna. De kan vara för smala för förlagets smak, de kan bedömas som icke-kommersiella och de kan, som i många fall: vara för dåliga. Det handlar inte om att slå hål på någons drömmar - ett förlag är ett företag som vilket som helst. Ingen ger ut en bok för att vara snäll.

Däremot så kan du påverka detta genom att anstränga dig. Se dels till att ha en skrivare som kan skriva ut ditt bokmanus. Idag finns skrivare som arbetar snabbt, effektivt och energisnålt. Ska du skicka till flera förlag - vilket är troligt - så kommer det att kosta ganska mycket pengar att skriva ut från exempelvis ett bibliotek. Investera i en modern skrivare. Många har dessutom en funktion - ett tillval - som gör det möjligt att få papperen ihopsatta direkt vid utskrift. Det gör att ditt manus ser snyggare ut och blir lättare att läsa.

Och: lägg några kronor på en lektör. Du kan vara förblindad av din text; för varje gång du läser den så blir du mer och mer övertygad om dess storhet. Inom sjukvården talar man ofta om second opinion. Det gäller även för bokmanus. En lektör granskar, kommer med åsikter och förslag kring vad som bör ändras för att just ditt manus ska ges en större chans.

Refusering och egen utgivning

Tiden går, tiden går oerhört långsamt och plötsligt så plingar det till i mailen. Ett mail från ett av förlagen som tyvärr meddelar dig att ditt manus inte blivit antaget. “ Lycka till och fortsätt att skriva”. De har inte ens bemödat sig att skriva ett mer personligt brev än så - efter så många veckor/månader av väntan och förväntan. Uselt!

Det första refuseringsbrevet följs av ännu ett, och ett till, och ett fjärde, femte, sjätte och ett sjunde. Hela tiden samma sak: lycka till och fortsätt att skriva. Ett hån mot ditt författarskap, en nål i bubblan av dina drömmar och ett säkert tecken på avundsjuka mot din intelligens och förmåga att sätta tankar i pränt.

Det åttonde - och sista - brevet du får är mer personligt. Förlaget ger dig beröm, kommer med åsikter och med små poänger angående ditt manus; men man har samtidigt samma dystra budskap: ditt manus kommer inte att antas. Det brevet är dock värt att behålla. Få förlag har tiden som krävs för att skriva ett personligt refuseringsbrev och det du fått är ett tecken på att du är på rätt väg. Ge inte upp, nästa bokmanus kanske träffar rätt.

Du har två val här: fortsätt att skriva på en ny, bättre bok och hoppas på bättre mottagande för denna. Det andra är att själv ge ut boken. Det är mer populärt idag - och billigare. Några få exemplar att ge till släkt och vänner kostar inte många kronor. Du kanske kan använda din egen skrivare och bara ge dem manuset i sin råaste form?

Få blir utgivna och publicerade. Det innebär dock inte att du inte kan agera på egen hand. Världen är global och att trycka en bok i Polen, Lettland eller Estland bär väldigt låga kostnader. Tänk dock på att du kommer att få sköta all marknadsföring på egen hand och att kostnader för exempelvis bokomslag och annat också kommer att kosta lite pengar. Men, att se ditt namn och din boktitel på en bokrygg i bokhyllan kan vara värt några kronor, eller hur?

Vi avslutar på ett bekant sätt. Lycka till och fortsätt att skriva.

Litteratur om det fruktansvärda

17 Jun 2018

För en bokälskare så är det med stor sorg man följer alla turer som rör Svenska Akademien. Ett av de finaste varumärken som vi har skjuts i sank av inre stridigheter, dolkstötar i ryggen, maktkamper och manlig fåfänga. Broderskapet först; så verkar resonemanget gå. Åtminstone om man ser till hur den så kallade Kulturprofilen beskyddas och av vilka.

Naturligtvis (?) så finns det saker som ännu inte sett dagens ljus - fakta som vi vanliga aldrig kommer att få ta del av. Men på det stora hela: en tragedi, en fars och ren lyteskomik mellan varven. Skulle det inte finnas offer av kött och blod i detta så skulle det kunna liknas vid ett drama av Shakespeare.

Tyvärr, dock. Offren är för många för att man ska kunna skoja om det. Ett sista tillägg: Horace, dina böcker är ingen stor litteratur. De skulle - utan ditt stora namn - förmodligen säljas på Kurres Bensinstation i Säffle och där endast.

Vanliga böcker om en våldtäkt

Kulturprofilens påstådda brott - utnyttjande, våldtäkter, en massa tafsande - är fruktansvärda. De visar på att män i maktposition (inte alla män, som det så vackert heter) har en förmåga att använda sig av sin makt för att få som de vill; de duperar, luras, spelar falskt för att få sin vilja igenom. Bakom varje stark kvinna står en man med en dolk i handen.

Vi tänkte titta lite närmare på hur man ska begripa det fruktansvärda; hur kan en våldtäkt genomföras och är en man funtad som står för den handlingen? Det finns massor av utmärkt litteratur som beskriver en våldtäkt - både den förnedrande akten, efterspelet och livet som sker runt omkring. I många fall så handlar det om rena deckare som beskriver en ensam gärningsman, en enstöring med psykiska besvär - en galning, en Norman Bates, en hannibal Lecter - och en hjälte som ger sig i kast med att fånga denne. Alltmedan klockan klämtar för nästa offer…

Sådana böcker växer det tretton av på ett dussin. Lägger vi till att kommissarien är lite småtjock och alkoholiserad så har vi utökat antalet böcker/dussin till 42.

Rolig läsning, för all del - men inte särskilt förankrad i verkligheten. En typisk person som begår en våldtäkt ligger nämligen inte gömd i en buske i en förort i Stockholm och väntar in sitt offer. Den typiske våldtäktsmannen, han arbetar på kontor, han bär kostym, han går i skolan, han håller handen på din bästa väninna eller också är han stjärna i hemstadens fotbollslag. Kort sagt: det är vem som helst.

Den nya boken ger nya perspektiv

Förra året släpptes en intressant bok. Författarna Thordis Elva och Tom Stranger skrev denna tillsammans och där de beskrev en våldtäkt på ett lite annorlunda sätt. Det var nämligen så att Tom och Thordis var tillsammans i ungdomen och att en natt kom att förändra deras liv ganska radikalt. Tom våldtog Thordis.

Skeendet var klassiskt och något som offer över hela världen kan relatera till. Hon hade druckit för mycket alkohol, han hjälpte henne hem, bäddade ner henne i sängen och to sig däreftet friheter han inte hade rätt att ta. Hon var vid fullt medvetande - men oförmögen att röra sig och än mindre skrika nej.

Nio år senare - brottet var då preskriberat - tog hon kontakt med Tom och berättade sin version. Han beskriver det som ett uppvaknande; han visste att han gjort fel, han kände att det var tal om en våldtäkt och - det intressanta - att det på något sätt varit hans rätt som man att agera som han gjorde. Deras samtal om det inträffade ledde till att boken - På andra sidan förlåtelsen skrevs - och de åker fortfarande omkring och föreläser om detta.

Ska en våldtäktsman tjäna pengar på detta? nej, det gör han heller inte. Tom får inga som helst pengar - vare sig från böckerna som säljs eller från föreläsningarna de håller. Han ser det dels som en botgörelse och dels som ett sätt att få män - och unga killar - att ändra synen på sig själva, tänka till och ta ansvar för sina handlingar. En viktig bok som verkligen rekommenderas.

Videokonferens för vidare bokcirklar

8 Jun 2018

Bokcirklar är en företeelse som mer och mer börjar likna en framväxande folkrörelse. Trots alla alarmerande rapporter om stadigt minskat läsande hos befolkningen är det fortfarande lyckligtvis många av oss som känner ett behov av att läsa och att dela med oss av våra erfarenheter av läsningen. En bokcirkel är ett sätt att träffas och utbyta idéer och tankar kring utvalda böcker man läst, men den är såklart minst lika viktig ur ett socialt perspektiv, som ett sätt att umgås naturligt med både vänner och främlingar.

Att mötas på nätet

Men vad gör man då om man bor på en ort där man har svårt att hitta andra människor som delar ens litteraturintresse? Ja, en idé är förstås att göra som grundaren av den här sidan, att starta en blogg där man kan skriva ner sina tankar och åsikter om litteratur, och förhoppningsvis få svar och dra igång en diskussion. En textbaserad diskussion blir dock gärna lite omständlig och tungfotad, och inte riktigt så dynamisk som man kunde önska. Inte som en diskussion ansikte mot ansikte.

Därför har en del människor upptäckt tjusningen med gruppdiskussioner via videokonferens, och många av dessa diskussionsgrupper är just bokcirklar. En videokonferens är som ett riktigt möte, där man ser varandra och kan hålla samtal i realtid tillsammans med en grupp människor som befinner sig någon helt annanstans. Detta möjliggör för människor som har ett stort litteraturintresse, men inte bor nära ett större samhälle med likasinnade, att träffas och diskutera litteratur via internet. Och oftast är allt som behövs en dator.

Små cirklar i molnet

Har bokcirkelns medlemmar varsin laptop med inbyggd kamera och mikrofon, är det allt som behövs för att dra ihop en tre fyra personer till ett samtal. Deltagarna kan sitta på ett café, på en strand eller hemma i soffan, förutsatt att det finns en fungerande internetuppkoppling. Man använder sig då av en så kallad molntjänst för videokonferens, som till exempel Skype eller Google Hangout. Dessa tjänster kostar en liten summa om man vill använda dem regelbundet för videokonferenser, men kostnaden är mycket låg.

Fast system för vidare cirklar

Ju fler deltagare man är, desto osäkrare blir dock tekniken med videokonferens i molnet. För lite större grupper, som vill satsa på att kunna ha regelbundna möten utan teknikstrul, rekommenderas att satsa på ett större system med hårdvara. Detta kan till exempel vara en idé för ett lokalt bibliotek, som vill hjälpa låntagare och litteraturintresserade på orten att komma i kontakt med människor på andra platser. Biblioteken kan arrangera bokcirklar men även författarträffar och föredrag för sin kundkrets, även om biblioteket ligger avlägset och man vill slippa reskostnader.

Ett fast system för videokonferens består vanligtvis av kamera och mikrofon, projektor, duk samt en dedikerad hårdvara för bild- och ljudöverföring. Det kostar en del att investera i ett sådant här system, så för privatpersoner har man inte jättemycket att vinna om man inte har nytta av det i till exempel arbetet. För någon som jobbar med att arrangera utbildningar eller hålla föreläsningar är det en fantastisk lösning, eftersom det möjliggör att man kan bedriva verksamheten från det egna hemmet.

Samlas och samtala!

En mindre grupp litteraturfans kan hitta varandra på något litteraturforum (välkomna att använda er av kommentarsfältet här nedan!) och sedan dra igång ett möte med sina laptops. Man kan läsa mer om detta hos Skype eller Google. Ett bibliotek eller en företagare som vill komma igång med videokonferenser bör kontakta ett företag som erbjuder dessa lösningar och få hjälp med att hitta ett system i rätt storlek.

Dramat på de små ytorna

28 May 2018

En stor skillnad mellan en skönlitteratur bok och en deckare är att den senare inte behöver de vida vyerna och det grandiosa landskapet som kuliss. Många pekar på thrillers och deckare med ett krokig finger och kallar sådana böcker för kiosklitteratur - någonting som är fult och som inte hör hemma i de finare salongerna.

Det finns ett slags förakt i detta, ett förakt både mot författare och mot läsaren. Läsaren har ofta en lägre status och inte sällan tillhörande en arbetarklass. Det är liksom ingen slump att en deckarförfattare aldrig blivit belönad med något Nobelpris. Vi anser att det är dags att göra upp med den här saken, en gång för alla.

Dels så är all litteratur av värde. I en tid då ungdomar läser allt färre böcker så krävs det goda förebilder. Föräldrar som läser ger goda vanor och det spelar ingen roll vilken typ av litteratur som står skriven mellan pärmarna. En bok ger mycket tillbaka till läsaren också. I en tid av stress och extern press så behöver vi vila hjärnan och vad kan vara bättre än att slå sig till ro i en skön läsfåtölj, släcka lamorna lite och njuta av en god bok? Betydligt bättre än att stirra på en I-phone och läsa samma gamla statusuppdateringar på Facebook eller samma artiklar på någon av kvällstidningarna.

Nummer två: är verkligen en deckare eller en thriller något som vem som helst kan författa? Verkligen inte. Det handlar inte om hafsverk som är skrivna med en tanke på bankboken. I många fall så är det välskrivna historier som inte alls - rent språkligt - skiljer sig från de “stora författarna “.

Glädjande är därför att ett uppsving har skett. Den tidigare ack så bespottade Stephen King har numera börjat nämnas med den respekt han förtjänar, GW Persson räknas som en av den stora och den gamla Sir Conan Arthur Doyle når hela tiden nya höjder och nya läsare. En sådan som Raymond Chandler är en annan gigant vars böcker numera har börjat gå i nytryck. Det finns dåliga deckare, precis som det finns usla skönlitterära verk. Det ligger i bedömarens ögon.

Hissar är en tacksam plats för en historia

Vårt sista argument återkopplar till textens inledning. Är det de facto inte svårare att skriva en trovärdig historia som utspelas på en minimal yta än att beskriva ett skeende med, så att säga, ett helt landskap som hjälp.

Hissar i Stockholm, källarförråd i Paris eller varför inte ett kalt gammalt uthus i Moskva? Samtliga platser där en skicklig författare kan skapa en spänning och en nerv som rycker med läsaren till nästa sida, och nästa och nästa. Hissar är väl förövrigt en tacksam plats för berättelsen i stort - inte enbart för deckare och specifikt för böcker.

I filmens värld har man genom åren haft hissars om en given plats för både romantik och för psykologiska thrillers; helt enligt ABC-formeln. Några okända personer kliver in i en hiss, en olycka sker utanför eller hissen i fråga stannar. Personerna blir tvungna att lita på varandra, de öppnar upp sig och sig själva och sina liv och utanför så väntar någonting fruktansvärt… Törs man säga att vi verkligen hissar den strukturen?

Vad hade vi varit utan översättningar?

23 May 2018

Vad hade världen varit utan översättare som gjorde andra författare än bara det egna hemlandets författare vida kända utanför sitt hemland? De flesta skolbarn får lära sig om August Strindberg, Tomas Tranströmer och Selma Lagerlöf; om böcker som "Röda rummet", "I arbetets utkanter" och "Gösta Berglings saga", eller om ankan Dacke som reser över hela Sverige, men vi hade inte läst "Hundra år av ensamhet" , eller läst några som helst böcker av Sigrid Undset, Gabriela Mistral, Toni Morrison, Wislawa Szymborska, Elfride Jelinek eller Doris Lessing om deras böcker aldrig hade översatts. Visserligen kan man alltid läsa på engelska och uppehålla sin egen skolengelska på det sättet, men det är ändå när man kan trycka en utländsk författares böcker på svenska som de blir lästa. Och det bland många fler än de som har lust att förbli läskunnig på engelska.

Så är det att arbeta som översättare

Många översättare arbetar som självständiga frilansar och tar uppdrag från de stora bokförlagen. Är man knuten till ett bokförlag, brukar man ofta bli introducerad till den specifika författare vars verk man översätter. Inte så sällan kanske man till och med får möjlighet att träffa den författaren, lära känna den miljö som böckerna skrivits i och så vidare. Ofta lär översättarna känna författarnas miljöer och de figurer som figurerar i romanerna. För översättarna är detta mycket viktigt eftersom det gäller för dem att förstå böckerna på rätt sätt när de sedan ska översättas. Gör man översättningar av romaner, är det inte som när man översätter en bruksanvisning till en elvisp. Då gäller det att man har en stor förståelse för det språkbruk som författaren använder sig av. Och vad de avser med sina symboler och bilder som de målar med sina ord.

Ibland är det viktigt kunna terminologin

Arbetar man däremot med att översätta bruksanvisningen till en elvisp, är det viktigt att förstå mekaniken hos en elvisp. Man måste kunna de speciella termer som man använder inom hushållselektronik.

I andra fall kan man som översättare bli ombedd att översätta viktiga dokument, ibland ekonomiska eller juridiska dokument, eller avtal. Då kan det vara viktigt att genomgå ett test hos Kammarkollegiet som visar på att man har de kunskaper i språket som kan krävas för att kunna översätta på en hög språklig nivå. Både för uppdragsgivaren och för en som antar uppgiften att översätta är ett sådant intyg en hjälp för att man ska förstå vilken nivå översättaren behärskar i språket man ska översätta till. 

Under den vackra ytan

29 Mar 2018

Det som ofta är fascinerade med en bok är att den kan skapa en förståelse för olika samhällsklasser. Många kanske tar för givet att ett hem där en kristallkrona - eller flera stycken - hänger i taket, där flera bilar står parkerade, där hemstädningen sköts av personal, där möblerna är dyra och exklusiva och där, helt enkelt, pengar inte är något problem per automatik är ett lyckligt hem. Detsamma gällande det motsatta: ett trångbott, fattigt hem är per automatik ett hem fyllt av bråk, bekymmer, hopplöshet och minimalt med kärlek.

Litteraturen ger oss svar på det motsatta: problem finns även i rika hem från överklassen och kärleken, hoppet och livsglädjen definieras inte av hur pass många nollor som står skrivna i bankboken. Lycka avgörs inte av en kristallkrona och dte är det som en bra bok kan visa.

Det senaste exemplet på detta handlar om det hyllade verket Romanerna om Patrick Melrose (skriven av Edward St Aubyn) och där huvudpersonen tar oss med genom tre delar av hans liv (det har även kommit en uppföljare som vi ännu inte hunnit sätta tänderna i).

I taket hänger en kristallkrona - under den pågår livet

Vad handlar då denna bok om? Förenklat så handlar det om överklassens England i en modern miljö; hur gamla traditioner - herrgårdar, lyxiga bilar, franska viner, en dyr kristallkrona, möbler i barock stil, finare kläder av kända märken (Burberry, Brooks Brothers, Barbour) - samlas med knark, medicinberoende, alkoholberoende och rena övergrepp. Mitt i allt detta finns en sadistisk fader, en ung son och en starkt medicinerad mor som inte kan - eller vill - se vad som händer. Alla är olyckliga; gästerna, huvudkaraktärerna - till och med djuren.

Men, det finns hopp också: de två senare delarna i boken börjar anta en lite annan färg; in kommer lite ljus som reflekteras i prismorna från den takhängda kristallkrona på herrgården. Man börjar känna för människorna som beskrivs, man börjar känna att det kan ordna sig och man börjar - simtag för simtag - ta sig genom det hav av sorg som boken första del består av.

Författaren har lyckats

Om vi ska peka på några saker som författaren verkligen lyckats med i denna bok så är det följande...

Öppna ögonen. Att ge en inblick i den engelska överklassens inre rum och visa att det finns stora problem bakom den fernissa av lyx som pryder familjen uppenbarelse utåt. han lyckas visa - och kanske ge hopp - till en person i underklassen att denne inte är ensam med sina problem. och: han lyckas, som sagt, visa att det finns hopp. Även om det är väldigt mörkt.
• … Beskriva miljöerna. Utan de träffande beskrivningarna om extravagansen - en kristallkrona som hänger tungt, en sportbil som pressas mot asfalten, ett glas vin druckit ur en exklusiv servis en vanlig vardag, plommonträd som vissnar och så vidare - så skulle bokens andemening förmodligen falla väldigt platt.
• … Ta sig vidare: Boken sträcker sig från barndomens England och Frankrike till misären hos en medelålders man som befinner sig i New York. Fortfarande överklass - men amerikansk sådan. Den avslutande delen är den hoppfulla: drogavvänjning, hopp om livet, öppenhet om vad som skett och förlåtelse.
• … Skapa ett sug: Vi ska så fort det bara är möjligt ta oss in på del två i denna romansvit. Det borde ni också göra. För den som väljer bort boken till förmån för tvn så kan vi även nämna att den första delen är numera finns som Tv-serie. I denna spelas huvudrollen av Benedict Cumberbatch; ni vet han från den lysande Sherlock Holmes.

Två advokater - är kriminalromaner vägen till framgång?

22 Mar 2018

Många svenska advokater har lyckats klättra högt i lönestegen och gjort sig namn som lockar klienter att betala stora summor. Det har också Tomas Bodström och Leif Silbersky, som dock gjort sig kända för annat än sitt arbete. Medial uppmärksamhet är vad som leder till kändisskap i det moderna samhället och det är något som både Bodström och Silbersky vunnit, genom kontroverser såväl som verksamhet utanför rättssalen.

Tomas Bodström

Tomas Bodström är en av de mest kända advokaterna i Sverige, av en rad olika orsaker. Förutom att vara en framgångsrik advokat har han också en lyckad idrottskarriär samt politisk karriär i bagaget.

Bodström spelade fotboll som ett sätt att försörja sig under jurist-studierna. Men också denna syssla ledde till stor framgång då han nådde upp till sveriges högsta liga för professionell fotboll; Allsvenskan. Där spelade han som högerback för AIK mellan åren 1987 och 1989. Efter detta avlade han sin jurist kandidat-examen och började arbeta som biträdande jurist vid advokatbyrån Sju advokater.

Förutom detta har han bland annat suttit som socialdemokratisk justitieminister i Sveriges regering under åren 2000-2006. Den politiska karriären började samtidigt då Bodström fick frågan av statsministern att efterträda Laila Freivalds på postern. Efter valförlusten 2006 satt han kvar fram till år 2008 som ledamot i riksdagen och var då också justitieutskottets ordförande. Som politiker gav Bodström stora befogenheter för polisen att lyssna av och lagra data om privatpersoner för att förhindra brott. Det är något som har varit omdebatterat särskilt från Piratpartiets sida, där den personliga integriteten väger tyngre. Under samma veva återupptog han till viss del advokatsysslan och fick mottaga stor kritik då vissa ansåg det vara ett brott mot grundlagen, som säger att den lagstiftande och dömande makten ska skiljas åt.

Efter att ha frånträtt den politiska scenen 2008 påbörjade Bodström bland annat en karriär som deckarförfattare då han gav ut fyra böcker i en fiktiv serie med inspiration från personliga erfarenheter i politiken och maktens korridorer. 2011 släppte han en memoarbok från sin politiska karriär. Idag driver han en egen advokatbyrå, advokatbyrån Thomas Bodström med ett tiotal anställda.

Leif Silbersky

Leif Silbersky tog sin kandidatexamen i juridik 1962 och startade några år senare, 1969, egen advokatbyrå. Han gjorde sig tidigt i karriären känd för att ha försvarat 60-talets frontfigurer inom porrindustrin. Genom att påverka till ett ändrande av praxisen av paragrafen “Sårande av tukt och sedlighet” i Stockholms rådhusrätt blev pornografin genomsläppt i rätten. Under Trots sina 79 år är Silbersky fortfarande yrkesverksam och toppar löneligan bland svenska advokater. Han har verkat i mängder av kontroversiella och medialt uppmärksammade fall. Flera grovt kriminella och mördare har också företrätts av Silberskij, bland de mest kända hör Hagamannen och Anders Berglund.

Silbersky är också en mycket produktiv författare. Han har gjort sig känd för ett flertal kriminalromaner. Många böcker har ingått i serien om advokat Rosenbaum, som han skrev tillsammans med Olov Svedelid. Den första delen utkom redan 1973 och 2006 släpptes vad som kom att bli den sista, efter att Svanelid avlidit år 2008.

Genom rubriker till kändisskap

Två av dem mest kända svenska advokaterna är inte dem med bäst utbildning. Istället är det andra faktorer som spelat in. Utan tvekan rör det sig om mycket begåvade människor som med sin kompetens gjort sig ett namn både i branschen och utanför. Men det som tilldelat dem ett kändisskap hos vanligt folk är annat än ett väl utfört arbete. Snarare är det kontroverser och sidokarriärer lett till dem rubriker som lett till kändisskapet och framgången.

Läs mer om advokatyrket på http://www.salmipartners.se/.