Finns det en ny svensk arbetarlitteratur?

Arbetarlitteratur var i under nittonhundratalet en högst levande, vital genre i Sverige, och den som höll dess fana högst vara antagligen Ivar Lo Johansson, vars böcker Statarna (1937) och Jordproletärerna (1941) faktiskt bidrog till att statarsystemet avskaffades i Sverige 1945. Bland andra författare som på olika sätt kan knytas till genren kan nämnas Moa Martinsson och Eyvind Johnson.

Arbetarklassen ser annorlunda ut idag

Arbetarförfattarnas böcker handlade inte så mycket om själva yrket, arbetandet, utan mer om hur det var att leva som arbetare i Sverige i en tid när dessa stod absolut längst ner på samhällsstegen och inte sällan utnyttjades maximalt av en styrande klass som ännu inte sett sina privilegier inskränkas. Det här var innan fackförbund och arbetarorganisationer växt sig så starka som de blev senare under seklet, och definitivt fjärran från idag, när fackförbund och solidaritet med de mindre bemedlade nästan börjat kännas som något förlegat.

Den grupp människor som arbetarlitteraturen handlade om, arbetarna, är idag en relativt välbeställd grupp som har råd med platt-TV, två bilar och Thailandsresor. Det är inte ens säkert att de röstar på Socialdemokraterna längre. I stället har en ny sorts arbetarklass, eller underklass kanske man ska säga, växt fram i Sverige, bestående av dem som tar de allra sämst betalda jobben, om de ens kan få ett jobb. Land människorna i den här gruppen, som oftast är invandrare och lågutbildade är arbetslösheten skyhög, och de som har jobb är ofta väldigt dåligt betalda.

Många författare ser bakåt

Vi bestämde oss för att undersöka om det finns någon ny svensk arbetarlitteratur idag, litteratur som har en vilja att belysa människor på samhället skuggsida, som inte syns i tidningar, TV-program eller debattartiklar, annat än som lustiga inslag i diverse dokusåpor och. Tyvärr måste vi meddela att det verkar finnas ganska lite att hämta. De författare som kan sägas ha en politisk agenda idag skriver mer om gamla strider, som till exempel spanska inbördeskriget eller sjuttiotalets Afrika, än om hur det är att till exempel leva som underbetald och ensamstående med två barn att försörja i dagens Sverige.

Kanske har det att göra med att de som har tid att skriva böcker vanligtvis saknar den erfarenhet, om inte inlevelseförmåga, för att skriva om denna typ av ämnen. I och med samtidens absurda krav på att man bara får skriva om ämnen i nutiden man själv har erfarenhet av, skräms kanske många författare från att identifiera sig med andra samhällsgrupper och skriver hellre om gamla strider, på helt andra platser än Sverige.

Rörmokare lever lyxliv i Stockholm

Vi valde ut två böcker som vi trodde kunde ha något att säga om de nya arbetarna/underklassen. Den första heter ”Rörmokaren” och är skriven av Viggo Cavling, tidigare DN-redaktör och även chefredaktör för tidningen Resumé. Hans bok visade sig dock inte all handla om rörmokare som vi brukar tänka på dem, utan om en ”rörmokare” i överförd bemärkelse, en person som är knuten till sitt politiska parti som den som ska ta hand om skandaler inom partiet innan de hunnit läcka till pressen. Denna typ av rörmokare har mycket lite att göra med en nutida proletär, om sådana nu existerar. Tvärtom lever han ett ganska lyxigt liv i Stockholm, framför allt runt Stureplan, där han umgås med sina välbärgade vänner.

Boken är en thriller, men den förmår inte riktigt att fängsla. Viggo Cavling har säkert stor kännedom om miljöerna, men särskilt spännande blir det aldrig och mycket av boken känns lite styltigt skriven. Någon arbetarlitteratur är det inte, men det kan man ju inte lasta Viggo Cavling för, som valde en titel till sin bok som är underfundig, och som ändå i slutändan får till en bok som är helt ok.

Tröstlöst i Malmös hamn

En bok som faktiskt handlar om erfarenheten att sitta fast i ett riktigt skitjobb är däremot Yarden av Kristian Lundberg. Boken är skriven i jagform och författaren skildrar sina erfarenheter av att jobba i Malmös hamn, med att lasta bilar på fraktfartyg. Yarden är den del av hamnen där arbetet pågår dygnet runt och Lundberg skildrar inkännande den ganska tröstlösa miljön och sina arbetskamrater som mestadels består av nysvenskar.

Författaren jobbar som bokrecensent, men efter att ha sågat en bok som han inte ens läst får han sparken och blir utfryst ur branschen. För att överleva tvingas han jobba i hamnen. Boken blir därför mer en ”turist i tillvaron”-betraktelse där en person från ett annat samhällsskikt dyker ner i ett annat för att rapportera därifrån. Boken är dock väldigt bra skriven och är definitivt läsvärd.

Andra inlägg

• Användningen av balpressar för effektiv återvinning
• Vikten av jourtjänster i det moderna samhället
• Smidiga resor för transfer till och från Arlanda
• Elektriker i Bromma erbjuder pålitlig service
• Arbetstillstånd och advokatens roll
• Hundfoder med bra näringsinnehåll online
• Stopp i avlopp – användbara tips om åtgärder
• Distansutbildning och dess möjligheter att forma framtiden
• Stockholm och rörinspektion i stadens byggnader
• Utbildningar i HLR – en livsviktig fråga i Stockholm

© Spetsig.se - Alla rättigheter reserverade. | Design av TEMPLATED.